Sjukdomen tar inte semester

Just nu lider många av ”semesterbaksmälla”. Det betyder för en hel del, att trots goda intentioner och sunda förväntningar, har ledigheten inte blivit det som förväntades.

Kanske blev du inte inbjuden till den där grillkvällen. Kanske gav Facebook-kontot mer bekräftelse på hur otillräcklig du känner dig, än på hur du njöt av din egen ledighet. Kanske blev du drabbad av ensamhetskänslor eller känslor av misslyckande. Kanske bråkade du med din partner, trots att du intalat dig att denna semestern skulle bli konfliktfri. Kanske drack du för mycket. Kanske var du otrogen. Kanske kände du dig dålig för att du inte alls hade lust att vara ute och njuta av sommaren.

Listan av ”kansken” kan göras lång och du har inte möjlighet att förutspå allt som eventuellt kan gå illa.

Sjukdomen tar inte semester – denna fras hörs i olika sammanhang, men vad betyder det för en beroende/medberoende/dysfunktionell familj?

Det betyder väldigt ofta att när vardagsrutinerna försvinner och alla är hemma samtidigt, ruckas balansen och förändringarna blir för tuffa att klara av. Då kan det räcka med en liten frestelse som att grannen bjuder på en folköl och du får en chans att fly från påfrestningarna en stund, med tanken ”Jag tar ju bara en…” ringande i öronen. Det lilla kan vara starten på en katastrofal semester för alla inblandade.

Man kan säga att sjukdomen ”passar på” när den beroende sänker garden. Precis som att en diabetiker är beroende av sin medicin året runt, är den beroende lika beroende av sina verktyg – hur tråkigt och fyrkantigt det än kan kännas. Beroendepersonligheten är väldigt känslig för förändring och det ska inte mycket till för att börja köpslå med sig själv. Argumenten i det läget är oändliga, medan motargumenten tryter – mer ju längre köpslåendet pågår. Eventuellt också med yttre påtryckningar från människor runt omkring, sådana som inte är införstådda med vad situationen handlar om – eller som själva sitter i samma båt.

Det kan också vara nog med att en tillfrisknande beroende börjar slarva med sina rutiner/motkrafter/tillfrisknandeverktyg, för att suget ska börja göra sig påmint. Hur ska du gå tillväga då? Hur nära är återfallet? Har du koll? Har du en plan?

Att ha en återfallsplan inför sin ledighet är nog prio ett. Det behöver gå före biljettbokningar, inbjudningar och båtköp. Alla påfrestningar, goda som svåra, är extra tuffa för en beroende/medberoende. Det är mycket lättare att sanktionera utageranden under en känsla av påfrestning.

Att ha tillgång till bra motkrafter är nödvändigt när/om väl suget ger sig tillkänna. Har du t.ex. koll på din HALT (Hunry, Angry, Lonely, Tired)? Börja med att inventera där.

Att avslöja dina tankar för någon som är insatt i problematiken är också bra. Omförhandla med dig själv. Du vet ju var det brukar sluta, kan du göra något annorlunda? Ta en kaffe? Ta en simtur? Säga till dig själv: ”Jag kanske gör det senare – inte nu, nu tar jag en promenad”?

Alldeles oavsett bra planering, kan det, som sagt, ha blivit en katastrof-semester. Be då om hjälp! Dra dig inte för det. Det är okej att köra i diket, men det är inte okej att ligga kvar där.

Slå en signal eller skriv ett mail, så kan vi nog hitta en bra plan och köra upp på vägbanan igen!